Till skillnad från andra utpräglade dialektområden har språket här ett gemensamt egennamn:JAMSKA.
Namnet täcker alla de nuvarande dialekterna inom det område som omfattar det vikingatida Jamtland.
Jamska är alltså ett övergripande begrepp, därför är det logiskt att kalla jamskan föe ett språk. språket är grammatiskt uppdelat i tre dialektområden: centraljamska, offerdalsmål och bergsmål. Uppdelningen baseras på förekomsten av fornnordiska diftonger. Centraljamskan har tre diftonger ei,au och öy som exempel stein, haug och röyk (sten, hög och rök). offerdalsmålet har bara en diftong au, medan bergsmålet har fyra diftonger, varav den fjärde är diftongen åu i exemplen påu och gåu (på, gå). Därutöver är jamskan uppdelad i ytterligare dialekter. Här är det främst uttalskillnader som märks, ta till exempel ordet öst, som har följande uttal: åst, ast, aest, ust, och öst.
Jamska Svenska Artut roligt, trevligt Glaver glad, munter Huse dass, WC Jårmen yr, oredig Kasu vara som ett as Knikker småskratta Kvälmen illamående Kålv ti se bälga i sig På tura berusad Slantpong portmonnä Ståårs flicka Strek pojke, ogift man Krimen förkyld Lauslive lös i magen Brännsutta scharlakansfeber På sytta havande Tussu klen, ej kry Sjånadrotten sendrag Kan mae leei husrom hen? Kan vi övernatta här? Hårst e huse? Finns det någon toalett här? Va tar e på li? Hur mycket är klockan? Går e få seg nån mat hen? Kan man äta här? Ske n henn bussen te Ärsen? Går den här bussen till Alsen?